Vad kan man säga om Robyn som inte redan är sagt? Hyllande adjektiv regnar över henne var hon än sätter ned sina platåskor och hennes förmåga att fullkomligt och totalt ta över scenen är ingen hemlighet. Ändå blir jag överväldigad i kraften av hennes uppträdande på Flamingoscenen. Jag har sett henne några gånger nu men aldrig med samma energi och pondus som den här fredagskvällen i Slottsskogen. Robyn rör sig oavbrutet; sparkar, hoppar, vinglar, snurrar och är oavbrutet fascinerande att se på.
Men det är det skamlöst teatrala draget som lyfter spelningen ytterligare ett snäpp. Som när hon grovhånglar med en synth i ”Girl and The Robot”, eller då ”Dancing On My Own” kulminerar och hon förvandlas till Jennifer Beal i en spinnande piruett som aldrig vill ta slut. Eller när hon levererar det talade partiet i ”Be Mine” och storbildsskärmen förvandlar henne till en glödande siluett, ett energiväsen. Och det är väl det som är elektroälvan från södermalms egentliga storhet. Hon är en drama queen i ordets rätta bemärkelse.
No comments:
Post a Comment