From MTV.com: "this year's Video of the Year category might best be remembered for the clips that didn't make the cut:
Robyn, "Call Your Girlfriend"
Part of Robyn's endearing charm lies in the fact that she's never afraid to go it alone. And in "Call Your Girlfriend," she does just that. It's just her, dancing in a warehouse, while lights dazzle and the song soars. Of course, the video is oddly sad too (mostly because she's all by her lonesome, singing for a love she cannot have), which goes to yet another part of that aforementioned charm: Even her most sugary bonbons come with a bittersweet filling."
http://2faced1.com/blogs/decidastyle/modesty-aint-my-cup-tea-night
Tuesday, August 30, 2011
Thursday, August 25, 2011
Wednesday, August 24, 2011
Singer-songwriters are latest Swedish imports embraced by U.S
Tuesday, August 23, 2011
FIRE, DANCE WITH HER! by AMNESIA MAGAZINE04.08.2011
http://www.amnesiamagazine.com/nota.php?id=22&tg=fire-dance-with-her&idioma=en
Sunday, August 21, 2011
Saturday, August 20, 2011
Thursday, August 18, 2011
Sunday, August 14, 2011
Review Rockfoto, http://rockfoto.nu/magazine/2011/08/13/way-out-west-dag-1/2/
Vad kan man säga om Robyn som inte redan är sagt? Hyllande adjektiv regnar över henne var hon än sätter ned sina platåskor och hennes förmåga att fullkomligt och totalt ta över scenen är ingen hemlighet. Ändå blir jag överväldigad i kraften av hennes uppträdande på Flamingoscenen. Jag har sett henne några gånger nu men aldrig med samma energi och pondus som den här fredagskvällen i Slottsskogen. Robyn rör sig oavbrutet; sparkar, hoppar, vinglar, snurrar och är oavbrutet fascinerande att se på.
Men det är det skamlöst teatrala draget som lyfter spelningen ytterligare ett snäpp. Som när hon grovhånglar med en synth i ”Girl and The Robot”, eller då ”Dancing On My Own” kulminerar och hon förvandlas till Jennifer Beal i en spinnande piruett som aldrig vill ta slut. Eller när hon levererar det talade partiet i ”Be Mine” och storbildsskärmen förvandlar henne till en glödande siluett, ett energiväsen. Och det är väl det som är elektroälvan från södermalms egentliga storhet. Hon är en drama queen i ordets rätta bemärkelse.
Men det är det skamlöst teatrala draget som lyfter spelningen ytterligare ett snäpp. Som när hon grovhånglar med en synth i ”Girl and The Robot”, eller då ”Dancing On My Own” kulminerar och hon förvandlas till Jennifer Beal i en spinnande piruett som aldrig vill ta slut. Eller när hon levererar det talade partiet i ”Be Mine” och storbildsskärmen förvandlar henne till en glödande siluett, ett energiväsen. Och det är väl det som är elektroälvan från södermalms egentliga storhet. Hon är en drama queen i ordets rätta bemärkelse.
Subscribe to:
Posts (Atom)